barnuppfostran

jag tänker väldigt mycket på vilken typ av värderingar jag vill ge mitt barn, det känns som en av ens största förmåner men också en av ens viktigaste plikter som förälder. jag tror inte på att bara köra på utan att tänka efter, jag tror det är viktigt att detektera och identifiera de problem som i hög grad är närvarande i samhället vi lever i. mitt hjärtebarn i frågan handlar om jämställdhet och jämlikhet och jag tror att skillnaden ligger i detaljerna. det som enligt mig måste uppmärksammas är genusbias, dvs när faktiska biologiska skillnader förbises och ickesignifikanta "skillnader" framhävs.
av den anledningen har jag valt att inte klä min son i grabbiga kläder (förutom att jag tycker den typen av kläder är sjukt fula) och jag kommer inte ge honom coola, tuffa leksaker. Han är en pojke och har en snopp men han är också så mycket mer. lika lite som jag vill att han enbart ska definieras utifrån sin snopp vill jag att han ska definieras utifrån sitt röda hår och de egenskaper som tillskrivs rödhåriga (eller blonda, med största sannolikhet blir gossen blond).
hursomhelst
jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet men klockan är lite för mycket så jag får återkomma.
här är en anledning till varför jag måste bita mig i tungan varje gång jag träffar ett sött flickebarn och inte genast börja berömma hennes fina kläder etc. det är löjligt svårt men jag försöker verkligen.



"This, this is about my own some-day daughter. When you approach me, already stung-stayed with insecurity, begging, “Mom, will I be pretty? Will I be pretty? , ” I will wipe that question from your mouth like cheap lipstick and answer NO!

The word pretty is unworthy of everything you will be, and no child of mine will be contained in five letters. You will be pretty intelligent, pretty creative, pretty amazing, but you will never be merely “pretty.”