strange things will happen if you let them come around and stick around

märkligaste helgen på mycket mycket länge.
känns väldigt overkligt alltihop, jag har sovit och ätit alldeles för lite, och druckit lite för mycket.
jag hade ju siktet inställt på att supa mig skitfull och gå ut och bara slippa tänka. men jag var förlamande förkrossad och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till för att ens komma utanför dörren. Så när min nygamla bekanskap frågade om jag ville dricka öl innan utgången sa jag att han fick komma över om man ville. vilket skulle kännas jätteunderligt annars men jag var som sagt helt handlingsförlamad och ville inte vara ensam. men jag varnade honom iaf innan att jag var i uselt skick och att jag skulle bli skitfull och odräglig. så jag drack upp halva syrrans alkoholförråd och hela mitt egna jag hade tagit dit (jag är inte riktigt redo för att åka hem och packa upp alla mina saker så nu är jag hos syrran ett tag). jag lyckades riktigt bra med mitt mission att bli full som en kastrull. vi skuttade omkring och lyssnade på kate bush på repeat tills jag tokdäckade och han bäddade ner mig.
jag vaknade jättetidigt och grinade och var miserabel och jag skulle nog dött på fläcken om den nygamla bekantskapen inte hade legat bredvid och hållt om, vaggat, klappat och kramat mig i ungefär tio timmar. därefter promenerade vi hem till honom där han stoppade i mig mat och bäddade ner mig framför tvn och vi kollade på min granne totoro som är den finaste filmen jag vet.
bisarr tajming att världens snällaste människa skulle dyka och upp göra min olycka lite bättre men samtidigt känner jag mig som en känslomässig fuck up. förvirringen är total.
jag antar att tiden läker alla sår och att gud aldrig stänger en dörr utan att öppna ett fönster (som jag skålade på, jag är big fan av klyschor!) etc.. jag ska bara låta allt plana ut och undvika att vara ensam så mycket som möjligt den närmsta tiden.