förväntningar

erkänner villigt att jag saknar att vara gravid. älskade magen och känna hur det rörde sig därinne och friheten att kunna göra vad jag ville när jag ville. men nu är han här, den finaste lilla gossen av alla. och det är liksom inte så himla annorlunda. jag gör ungefär samma saker som tidigare, sover ungefär lika länge som innan etc etc. han är så lätt att ha att göra med, åtminstone hittills. hade förväntat mig mycket mer frustration och sömnlöshet men allt har varit ganska lugnt. men det kommer nog gånger då jag vill sälja honom gratis på blocket.

över lag har mina förväntningar inte infriats det minsta, både positivt och negativt:

sämre:
*förlossningen - vidrig
*att smärtan skulle försvinna direkt man fått upp bebben på bröstet - fet lögn
*att man dör lite av kärlek till den nyfödda - var mest i chock
*amningen - tråkig

bättre:
*bebisen - mycket lättare än jag trott
*avslaget - inte läskigt alls
*magen - inte en enda bristning och den ser nästan ut som innan
*amningen - funkar även om det är trist ibland