young girl one day we really will be old

ibland slår det mig att jag kanske drabbats av en psykos och blir livrädd. det känns så sjukt surrealistiskt att det bor nån i mig och hur otroligt lätt det var att göra en helt ny människa. ligga lite och pang så var det klart, nåt växer på därinne utan att jag gör nåt speciellt och efter en viss tid kommer det ut en ny person. galet.
var tog det här vägen? inte så länge sen alls känns det som (åh gud så jag älskade det nagellacket som bar namnet "magic", bästa nyansen ever)

ja alltså det mörka håret och den hemska utväxten är long gone men resten? euforin och lyckan inför att gå till trädgården och dricka öl och vråla med till valfri indie-dänga. bara försvann. men hur och när. och nu sitter jag här och är vuxen! min skräck var att fortfarande känna den där euforin när jag var 35 men det gick fortare än jag kunde tro. märkligt men rätt skönt.
blev det här rara fejset istället. lite tråkigare, lite latare och med betydligt rundare mage:

nä vuxen är vad jag har blivit, är väl på tiden kan jag tro.