operationen gick bra, jag minns inte så mycket av min förra, jag var så fullpumpad med morfin under hela den sjukhusvistelsen så alla minnen är ganska blurriga. men jag fick krypa upp på operationsbordet och blev uppspänd som jesus på korset och efter att jag tvingat dom att lova att jag inte skulle dö sövdes jag. man tror liksom att man ska märka att man glider in i sömn, men icke. på ett par sekunder blir man helt drogad och sen fattar man inget förrän man vaknar igen. den här gången minns jag att jag var vaken redan inne på op-salen, jag låg och fnissade och minns att jag svarade att jag tänkte på min pojkvän när dom undrade vad jag skrattade åt. sen blev jag utkörd på uppvaket där jag började skaka helt okontrollerat och hacka tänder trots att jag inte frös. grät en skvätt gjorde jag också för det gjorde så ont i benet men dom tryckte i mig lite citodon och hämtade en jättelustig apparat som såg ut som en gammaldags dammsugare vars slang dom stoppade under mitt täcke och blåste på massa varmluft, det var superskönt så jag slutade skaka som en galning. det jobbigaste med sövning är att jag har svårt att andas efteråt, det känns som att jag bara kan andas ut och måste kämpa för att få till inandningarna.
hursomhelst
jag blev utkörd till toaletten där jag blodade ner golvet utan att fatta att det var jag. " det är blod på golvet men det kan inte va mitt, jag har inte mens och nålen i armen ser bra ut!". well, det är ditt ben som sölar berättade dom snälla sköterskorna för mig så jag fick mer förband. man är inte så snabbtänkt på droger. sen låg jag i sjuksängen och var lite borta men kunde inte sova så jag fick dricka lite kaffe och så kom min kille med en rullstol och hämtade mig.
sen dess har vi legat i min soffa och kollat massa nip/tuck (oh jesus så spännande det är) och filmer. idag ska jag bege mig ut på kalas hos svärmor, hoppas det går bra. jag har sluppit äta starkare saker än alvedon och naproxen så jag är iaf ganska klar och hyfsat smärtfri. uppskattningsvis VAS 1 i vila och 3 vid mobilisering :)
lördag 21 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
dammsugaren är underbar! var min bästa vän när jag låg inne på nacka. sån skulle man ha hemma asså
Skönt att det gick bra!!!
åh vad jag är stolt över dig, du är så modig. härligt allt gick så bra och att det bara kan bli bättre och bättre nu. kram från SysterYster
Skicka en kommentar