vuxenlitteratur

för några dagar sen rotade jag igenom hyllan med utgallrade böcker på skolans bibliotek och tog hem några. jag tänkte vara lite kulturell och läsa svensk litteratur för vuxna kvinnor, sån som min mamma gillar och som omskrivs i dns kulturbilaga.
nu har jag läst ut en av dom och det fick mig inte att känna mig vuxen, jag grät som ett litet barn. jag har snorat ner tröjan och sitter fortfarande och småhulkar. jag gillar bara böcker som slutar lyckligt, filmer också för den delen, jag blir bara så himla ledsen annars. känns jättefånigt men jag lever mig in i historierna så mycket och känner mig otröstlig när det slutar sorgligt. dessutom kändes den här boken verkligen personlig, den väckte upp massa jobbiga minnen.. var tvungen att starta upp datorn för nu kan jag inte sova på ett tag. nä usch jag ska sluta läsa svensk litteratur för vuxna kvinnor.