au revoir

nä nu byter jag plattform, får se om jag återvänder. tillsvidare finns jag här:
http://blogg.mama.nu/myfavorite/

vuxenpoäng

idag spontansvängde vi förbi ikea för att äntligen slå till på garderoberna vi suktat efter ett tag. vi beställde ett enormt schabrak som sträcker sig från golv till tak och slukar allt som finns i våra nuvarande fjösiga garderober plus malmbyråer. den är väldigt skitsnygg med högglansskjutdörrar (!) och massa lådor, hyllor och hängare. och bäst av allt, jag får in ett sybord i sovrummet, för min fantastiska underbara äkta hälft har köpt en symaskin åt mig! obeskrivlig lycka! har redan samlat på mig lite tjusiga tyg och sånt. på sybordet ska även stå en lampa som matchar våra fina sänglampor. och så ska vi även slänga upp en ny snygg fondtapet över den gamla urfula som förra ägarna satt upp. åååh jag blir alldeles till mig i trasorna. tjusigt sovrum, livet på en pinne. inte kunde jag väl tro att sånt kunde göra mig lyrisk. har blivit vuxen med besked!




syns bäst på den undre bilden men det ska hänga fina saker i den som på den övre. så får vi hålla tummarna att takhöjden är tillräcklig, det var visst lite si och så med den saken, återstår att se när det är monteringsdax imorn. men jag tror det är lugnt men hursomhelst skadar det inte att bättra på chanserna med tumhållning.

te och mjölk

funderar på att börja ge holgis välling vid tolvsnåret på natten så han står sig. min våta dröm är att få sova ostört mer än max 4 timmar i streck nämligen. om det nu funkar vill säga, han vaknar ju ändå lite då och då och vill ha napp.
hursomhelst
surfar runt och kollar om nån av flasknapparna vi har hemma är vällingkompatibla men tydligen inte. bara jag som inte fattat att man ska servera te till ungen från 4 månaders ålder? så. himla. sofistikerat. kan inte förstå hur jag kunnat missa det, gossen kommer ju aldrig bli intellektuell nu, jag har närt en blivande huligan vid min barm.

(man måste klicka upp bilden för att se det roliga)

this past week

mina favvokillar. omedvetet matchade dagen till ära.


nej han är nog inte lite rödhårig. han är ganska mycket rödhårig.


i stilig solsmäck.


japp, han äter själv. med hela ansiktet. gröjtpremiär.

(om man klickar på bilderna får man se större exemplar av min stiliga kis)

avbruten parkteater

ikväll var vi på parkteater i vitan, det var the killers från klubben med samma namn som hade spelning. lilla barnet somnade med hörselkåpor på i pappas famn men efter ett tag blev det ledset. det var ju hans sovdags och vagnen fick inte stå bredvid så jag kunde inte lägga honom där heller så vi tog en promenad. han var fortfarande ledsen så jag bestämde mig för att åka hem. inte helt osugen på att se livet på bb.
och på hemvägen hade vi så himla kul. vi hängde liksom. han låg i sin vagn och asgarvade när jag gjorde fula miner och sjöng larviga sånger. kände hur mycket vi hörde ihop, hur underbar han är. och det var inte det minsta jobbigt att behöva gå från ett evenemang med kompisar för han står liksom över sånt. jag skulle aldrig låta mina intressen stå över hans välmående. skulle jag inte vara beredd att gå därifrån hade jag lämnat honom hemma med sin pappa. för naturligtvis menar jag inte att jag som mamma aldrig kan göra nåt roligt, men är han med mig och är ledsen lämnar jag gladeligen vilken spelning som helst.

det är intressant att kärleken växer i takt med att man lär känna varann, herregud 4½ månad är inte lång tid alls. förut tyckte jag det var jobbigt de få gångerna han satte igång att vråla på allmän plats men det är inte så längre. eller klart det är jobbigt men jag blir inte stressad på samma sätt, vi känner varann bättre och jag bryr mig inte längre om vad folk tycker, han är bebis och såna låter, även om vi fått en ovanligt lugn och glad bebis.

så ikväll efter jag lagt honom (som vanligt utan minsta krångel(peppar peppar)) har jag smugit in ett par gånger för att bara kika. han ligger i sin säng i sin lilla pyjamas, nappen går och han håller i sin snuttefilt i form av en kanin vid namn snoot-snoot. och jag känner att wow, hur kunde jag göra den här fantastiska lilla personen och så svimmar jag nästan lite av kärlek. ja, man blir verkligen töntig när man skaffar barn. men det struntar jag i för det finns inget som slår det.

(från prideparaden)

stockholmsveckan vs afrikas horn, 1-0

var på barnfri tillställning igår och började prata med en bekant om stockholmsveckan i visby. hon hade befunnit sig där och berättade de mest vedervärdiga historier. tydligen finns det olika nivåer på utestället kallis där man kunde boka bord varav det finaste kostade runt 25 000kr. alltså bara för att boka bordet. men där fick man även spruta champagne. på nivån under kostade det några tusen mindre och där förekom vaskning eftersom sprut var förbjudet. vaskning innebär att man beställer in flera flaskor och låter personalen hälla ut flera, bara för att visa att man har råd. fick även höra om fenomenet "traska", man beställer in champagne och lämnar stället utan att ha druckit den. hon hade även träffat en kille som hade en budget på 300 000kr för fyra dagar. samt bevittnat en annan som vaskat hamburgare, beställt in 100st, ätit en och bett personalen kasta resten.
jag blir så ledsen och äcklad över hur(en tack och lov liten klick) människor beter sig. att dom inte skäms, det är helt ofattbart. folk överkonsumerar så mycket att det inte går att konsumera mer så då får man ta in lite mer och kasta bara för att visa att man kan.
samtidigt svälter miljontals människor ihjäl för att de saknar resurser. jag hoppas att mammorna på afrikas horn som ser sina små barn tyna bort och dö aldrig för veta hur det går till i visby eller båstad och liknande skitevenemang för vilket sjukt hån det är. som att spotta de i ansiktet genom att hälla ut/spruta/lämna champagne/burgare/whatever för hundratusentals kronor.

via radiohjälpen kan man rädda människors liv genom att sms:a 50, 100 eller 200 till nr 72 999 för att skänka motsvarande belopp, eller betala till plusgiro 90 1950-6 eller bankgiro 901-9506

1 år

4 augusti 2010 tog jag det där testet som vände uppåner på livet. på lördagen 4 dagar tidigare hade jag tagit ett test eftersom jag skulle på 30-årsfest. vi hade kört oskyddat och jag ville veta om det var lämpligt att dricka vin. helt utan gravsymtom och det var negativt. blev lite ledsen men inte förvånad eftersom det inte tagit sig månaden innan och läkaren sagt att jag troligen skulle få svårt att få till det på bebisfronten. gick på festen, hade kul, drack vin trots att det smakade lite illa. på måndagen skulle min mens kommit, men eftersom den var lite oregelbunden, dock aldrig försenad så avvaktade jag. tisdagen kom och gick och kaffet började smaka riktigt illa. på onsdagen tänkte jag att det var läge att kolla igen, bara för att. snattade med mig ett test från jobbet (gynakuten) efter ett kvällspass.
lade ifrån mig testet som såg negativt ut och tog ut linserna. slängde ett getöga mot byrån där det låg och fick en smärre chock när jag såg två streck.

nu har det alltså gått ett helt år sen jag fick veta att det vankades bebis. det har varit ett händelserikt år, har varit gravid och fött barn men även gift mig, fyllt 30 och tagit sjuksköterskeexamen.

det är bögarnas fel

nu när jag ändå är inne på att vara pk måste jag bara lägga upp världens roligaste för er som missade senaste allsången:

barnuppfostran

jag tänker väldigt mycket på vilken typ av värderingar jag vill ge mitt barn, det känns som en av ens största förmåner men också en av ens viktigaste plikter som förälder. jag tror inte på att bara köra på utan att tänka efter, jag tror det är viktigt att detektera och identifiera de problem som i hög grad är närvarande i samhället vi lever i. mitt hjärtebarn i frågan handlar om jämställdhet och jämlikhet och jag tror att skillnaden ligger i detaljerna. det som enligt mig måste uppmärksammas är genusbias, dvs när faktiska biologiska skillnader förbises och ickesignifikanta "skillnader" framhävs.
av den anledningen har jag valt att inte klä min son i grabbiga kläder (förutom att jag tycker den typen av kläder är sjukt fula) och jag kommer inte ge honom coola, tuffa leksaker. Han är en pojke och har en snopp men han är också så mycket mer. lika lite som jag vill att han enbart ska definieras utifrån sin snopp vill jag att han ska definieras utifrån sitt röda hår och de egenskaper som tillskrivs rödhåriga (eller blonda, med största sannolikhet blir gossen blond).
hursomhelst
jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet men klockan är lite för mycket så jag får återkomma.
här är en anledning till varför jag måste bita mig i tungan varje gång jag träffar ett sött flickebarn och inte genast börja berömma hennes fina kläder etc. det är löjligt svårt men jag försöker verkligen.



"This, this is about my own some-day daughter. When you approach me, already stung-stayed with insecurity, begging, “Mom, will I be pretty? Will I be pretty? , ” I will wipe that question from your mouth like cheap lipstick and answer NO!

The word pretty is unworthy of everything you will be, and no child of mine will be contained in five letters. You will be pretty intelligent, pretty creative, pretty amazing, but you will never be merely “pretty.”

weekends away

vi åkte till mammas hus i hälsingland över helgen. holgis fyllde fyra månader och firade med lite smakis, morot- och potatispuré, gick ner utan problem. han gapade så snällt, gjorde en kul min och smaskade i sig. vi behövde inte ens haklapp, vart inge kladd!

funka finfint som läppstift också!

kusin hedda var också där, det blev lite häng i kussesoffan

Det började bra, hedda ger holger en klapp på axeln för okänd prestation

sen blev det lite tuffare tag, hedda tog tag i holgers tröja och laddar för en dagsedel, holger kontrar med att måtta en spark. sen blev dom antagligen kompisar igen.

det var iaf glada miner efteråt

fina äpplet

när man blir lite skakad i grundvalarna som nu med terrordåden i oslo behöver man nåt fint att trösta sig med. som mitt lilla äpple aka världens bästa bebis t ex. kika ner i vagnen och se hans runda små kinder och knubbiga händer, snuffa honom lite i nacken och känna hans ofattbart lena hud, get´s you high everytime.


Holgis snackar med pandan på stranden

nöjd

måste bara tala om att jag är så himla nöjd med min skapelse, dvs min son. så härlig unge. nästan alltid glad.
idag har han varit ledsen 0 ggr, ett mycket snabbt kink när jag försökte tvångsmata honom när han var upptaget med annat men i övrigt inget skrik eller gråt. och så är det nästan jämt.

stilikon

eftersom det tydligen ska gagna barnets språkutveckling att läsa för henom redan från väldigt tidig ålder började jag ivrigt leta i bokhyllan efter passande bok. jag vill ju naturligtvis nära ett geni vid min barm. holgers inte fullt så gedigna bokhylla består till största del av sångböcker förutom en pekbok. och pekbok känns inte så geni. men i min egen bokhylla återfann jag en stor tjock bok med nalle puh som jag fått av mamma för många år sen. och när jag läste första kapitlet för min bebis slog det mig vem hans stilikon, ja för en sån måste man ju ha, kommer vara. tveklöst christoffer robin! och nu menar jag naturligtvis originalet och inte den betydligt fulare disney-kopian.
som de flesta vet avskyr jag grabbiga kläder, det ger mig obehagliga rysningar. så det här var ju helt klockers, cr är en ung man med stil och snygg frippa, precis som det ska vara!

eller, hissen var fel

babysim

jag är verkligen aktiv på det här stället. haha, senaste inlägget var holgis 2 veckor, det var ju en evighet sen. han är ju inget fjutt längre, utan stor bebis på 15 veckor som kan skratta, sitta i matstol och stå som en mallig groda, räcker att jag håller hans händer. då antar han samma min som borat när han bosätter sig i hissen "king in the castle, king in the castle".
hursomhelst
nu har vi anmält oss till babysim med start om 1½ månad. tror det kommer bli succé, han är ju kolugna bebben vad det än gäller. men tricket är att man som förälder måste ha badmössa i bassängen. wow.

två veckor

idag har min lilla fjutt funnits i två veckor. tiden går så otroligt fort. vi har fått en riktig mjukstart men nu börjar han låta lite mer.
tidig tidig morgon (natt) förrförra onsdag tittade han ut efter mycket gråt och tandagnisslan från mitt håll. med spetsiga öron, likadana fingrar & tår som jag och gyllene kalufs!

are you having a laugh? is he having a laugh?

har äntligen kollat igenom extras, så vansinnigt roligt

förväntningar

erkänner villigt att jag saknar att vara gravid. älskade magen och känna hur det rörde sig därinne och friheten att kunna göra vad jag ville när jag ville. men nu är han här, den finaste lilla gossen av alla. och det är liksom inte så himla annorlunda. jag gör ungefär samma saker som tidigare, sover ungefär lika länge som innan etc etc. han är så lätt att ha att göra med, åtminstone hittills. hade förväntat mig mycket mer frustration och sömnlöshet men allt har varit ganska lugnt. men det kommer nog gånger då jag vill sälja honom gratis på blocket.

över lag har mina förväntningar inte infriats det minsta, både positivt och negativt:

sämre:
*förlossningen - vidrig
*att smärtan skulle försvinna direkt man fått upp bebben på bröstet - fet lögn
*att man dör lite av kärlek till den nyfödda - var mest i chock
*amningen - tråkig

bättre:
*bebisen - mycket lättare än jag trott
*avslaget - inte läskigt alls
*magen - inte en enda bristning och den ser nästan ut som innan
*amningen - funkar även om det är trist ibland

virka

ska virka en tunn babyfilt, har redan virkat en tjockare men den här blir perfekt på sommaren, väldigt galant!

i onödan

handla grejer till bebben är vansinnigt roligt, förstår inte alls dom som köpt nåt litet plagg och en vagn. jag har handlat ett ton bebiskläder som just nu tvättas för fullt, naturligtvis med parfymfritt allergivänligt tvättmedel.
vagn, babyskydd, skötbord, spjälsäng etc är som tidigare nämnts också på plats. har även en bärsele, ett babygym, en belly bandit (maggördel för efter graviditeten) och lite annat smått och gott. det som saknas nu är en skötväska (har en tjusig på span på tradera) och en amningskudde.
och så bebisen förstås.
en del förfasar sig för att man köper saker innan den kommit för tänk om nåt skulle gå fel och det inte kom hem nån bebis.
det vore så obeskrivligt sorgligt men samtidigt skulle man redan vara på botten, oavsett om man har massa kläder och vagn som står och väntar hemma, det skulle liksom inte gå att bli ledsnare.

som underbaraklara skrev, man kan inte vara glad i onödan, då är man bara glad. däremot kan man vara orolig och må dåligt i onödan.